

Jag läser ganska ofta Tjockalockas blogg. Jag gillar hur hon skriver och avundas henne hennes intressanta jobb och att hon bor i Stockholm ;-)
Idag läste jag ett inlägg om hur pojkar/flickor är och hur folk ofta säger att det visst är skillnad på pojkar och flickor, att grabbarna leker med bilar och flickorna med dockvagnar. Tänkte då lite på mina egna.
Nu är Tea 7 år och Max 3 1/2.
När Max var liten var det uppenbart att han var intresserad av sånt som rörde sig och lät, tex bilar, skruvdragare cyklar mm. Det var inte Tea när hon var liten.
Max älskar att göra sig fin, vill gärna ha nagellack och fina kläder, göra sig fin i håret, precis som syrran också gärna gör.
Max gör (för mig) mystiska superhjältemoves/ljud och gör vilda hopp från bänkar osv. Det gör inte Tea.
Tea kan byta kläder flera gånger varje dag, precis som Max
Tea är helt ointresserad av bilar osv, Max älskar dom.
Max kör gärna runt med dockvagnen och visar upp sin bebis som man ska klappa, i varukorgen under ligger hans älsklingsbilar från filmen "Cars", han sover för övrigt med bilarna också. Tea leker inte med "traditionella" dockor, däremot med hästar, Bratz och Barbies
Båda två gillar att lyssna på musik, tex. Carola, ABBA och melodifestivalskivorna.
Tea rider och ska börja spela fotboll efter sommarlovet. Ungefär samtidigt tror jag att Max ska få börja rida.
Någon slags slutsats är väl att mina barn är ganska lika varandra, egna individer oavsett kön. Det jag märker på mitt eget beteende är att jag uppmuntrar Max när han leker med dockor, vill ha nagellack och bli fin osv. På samma sätt uppmuntrar jag Tea till att spela fotboll och leka vilda lekar ute, klättra i träd osv.
Det jag tänker på då är att det känns lite tråkigt att jag tänker på hur jag gör istället för att helt naturligt bara göra det....
Ja, ja, det får vara nog med svammel från min sida för nu!