Just nu är jag hemma med febrig kille, stackars Max har 40 grader. Hemma har jag också två nybakade ettagluttare som är friska, än så länge i alla fall.
Jag går på diet just nu, byter ut 1-2 måltider per dag mot nutrilett och annan måltidsersättningsskit. Jag har ju annars varit en varm förespråkare av GI men jag ids helt enkelt inte hålla på med det just nu. Dessutom är det billigare med nutrilett än GI.
Planen är att bli smal och snygg, vi får väl se hur det går!
Nu ropar liten kille på mig så jag får skriva mer senare.
Visar inlägg med etikett Sjuka barn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sjuka barn. Visa alla inlägg
onsdag, augusti 19, 2009
måndag, februari 09, 2009
VAB träsk
Jag skulle verkligen vilja skriva om melodifestivalen som äntligen är igång, om vad jag tyckte om det älskade spektaklet, om Petras alla grodor under genrepet, om låtarna och startfältet som jag faktist tyckte var ganska starkt.
Men jag orkar inte. Tea kunde ju inte följa med och jag var verkligen jätteledsen över det.
Vi är dessutom inne i ett VAB träsk utan dess like och det tär på oss alla, jag och min älskade går på knäna och är stressade över allt som inte hinns med, att vi borde vara på jobbet, man vet ju att högarna bara växer.
Så så är läget. Nu vet ni.
Men jag orkar inte. Tea kunde ju inte följa med och jag var verkligen jätteledsen över det.
Vi är dessutom inne i ett VAB träsk utan dess like och det tär på oss alla, jag och min älskade går på knäna och är stressade över allt som inte hinns med, att vi borde vara på jobbet, man vet ju att högarna bara växer.
Så så är läget. Nu vet ni.
onsdag, februari 04, 2009
Hur man piggar upp krasslig 3 åring
För ett leende i en liten skrutts hängiga ansikte kan man youtuba lite
torsdag, januari 15, 2009
Nog nu!
Det här är inte klokt! Jag är inne på femte feberdygnet nu, även om febern än så länge är väldigt låg. Tidigare har den oftast pendlat mellan 38 och 39,5. Halsen värker och jag tror att inälvorna ska komma utflygandes genom munnen när jag hostar.
Båda barnen var feberfria och pigga igår och i förrgår hade de bara liiite liiiite feber, så Tea skutsades till skolan i morse och Max skulle till dagis innan Danne skulle till jobbet vid 12. Men nähä! Max har 38 grader igen! Ringde VC och fick, helt otroligt, en tid trots att vi ringde ganska sent. Vid 10 tiden ringde de från skolan, Tea mådde inte bra, hon frös (inte så konstigt att hon frös, de var i skogen i minusgrader och hon satt bara stilla) Nåväl, ingen feber att tala om där, lite varmre än normalt bara. Läget just nu, En trött mamma med liiite feber, en pojke med nästan 39 i feber som ligger utslagen i sängen och en (ganska nöjd kan man tro) flicka som ligger i soffan och tittar på barnkanalen. Tur att hon gillar nudlar för det är det enda jag orkar göra.
Hur jag ska palla att ta mig ner till VC vid 17 tiden utan bil men med två hängiga barn (har inget körkort) är för mig ett mysterium, men det löser sig nog, det brukar ju göra det.
Jag har ialla fall använt några av alla mina febertimmar till att lära mig sticka! Sakta men säkert går det, jag märker att det liksom sitter i fingrarna, måste vara att jag stickade lite i syslöjden.
Jag stickade först ganska mycket innan jag repade upp det och började om, då tyckte jag att jag lärt mig vilka missar som absolut skulle undvikas osv. Jag tänkte ju som sagt sticka en himla massa små rutor som så småningom ska sys i hop till en filt (jag anser detta vara ettårs projekt, preimärvisning av filt lagom till julen 2009 alltså). Vad jag inte fattar är varför rutan blir så stor? När jag lägger upp maskorna ser det alldels lagom ut men ju fler var jag stickar på rutan ju tydligare ser jag att den är dubbelt så stor som jag tänkte mig! Jag har inte bestämt mig för om alla rutorna nu får bli så här stora eller om jag ska börja om...igen...
Som ett sidoprojekt tänkte jag virka också :-) Samma grej där, virka rutor men lite mindre och färre, det ska bara bli en framsida till en kudde till att börja med
Båda barnen var feberfria och pigga igår och i förrgår hade de bara liiite liiiite feber, så Tea skutsades till skolan i morse och Max skulle till dagis innan Danne skulle till jobbet vid 12. Men nähä! Max har 38 grader igen! Ringde VC och fick, helt otroligt, en tid trots att vi ringde ganska sent. Vid 10 tiden ringde de från skolan, Tea mådde inte bra, hon frös (inte så konstigt att hon frös, de var i skogen i minusgrader och hon satt bara stilla) Nåväl, ingen feber att tala om där, lite varmre än normalt bara. Läget just nu, En trött mamma med liiite feber, en pojke med nästan 39 i feber som ligger utslagen i sängen och en (ganska nöjd kan man tro) flicka som ligger i soffan och tittar på barnkanalen. Tur att hon gillar nudlar för det är det enda jag orkar göra.
Hur jag ska palla att ta mig ner till VC vid 17 tiden utan bil men med två hängiga barn (har inget körkort) är för mig ett mysterium, men det löser sig nog, det brukar ju göra det.
Jag har ialla fall använt några av alla mina febertimmar till att lära mig sticka! Sakta men säkert går det, jag märker att det liksom sitter i fingrarna, måste vara att jag stickade lite i syslöjden.
Jag stickade först ganska mycket innan jag repade upp det och började om, då tyckte jag att jag lärt mig vilka missar som absolut skulle undvikas osv. Jag tänkte ju som sagt sticka en himla massa små rutor som så småningom ska sys i hop till en filt (jag anser detta vara ettårs projekt, preimärvisning av filt lagom till julen 2009 alltså). Vad jag inte fattar är varför rutan blir så stor? När jag lägger upp maskorna ser det alldels lagom ut men ju fler var jag stickar på rutan ju tydligare ser jag att den är dubbelt så stor som jag tänkte mig! Jag har inte bestämt mig för om alla rutorna nu får bli så här stora eller om jag ska börja om...igen...
Som ett sidoprojekt tänkte jag virka också :-) Samma grej där, virka rutor men lite mindre och färre, det ska bara bli en framsida till en kudde till att börja med
söndag, januari 11, 2009
Sjukstuga
Yeesus.
I morse hade Max 39,9 och Tea 39,0 i feber. Danne hade fått tillbaka sin feber och jag känner mig sämre och sämre för varje timme.
I morse hade Max 39,9 och Tea 39,0 i feber. Danne hade fått tillbaka sin feber och jag känner mig sämre och sämre för varje timme.
torsdag, september 11, 2008
Dunderförkyld
Idag är jag hemma med en dunderförkylning och feber. Av någon märklig anledning får jag alltid dåligt samvete när jag är hemma. Även om jag blir anfådd av att prata underar jag om jag inte skulle kunna vara på jobbet iaf. Eller om barnen verkligen måste var på dagis och fritids idag? Detta trots att jag inte vet hur jag ska orka ta mig ända bort till fritids och tillbaka idag...
STHLM var iaf superbra! Och imorgon åker min älskade man till Berlin för att gå på en release konsert med sitt älskade Metallica. Jag unnnar honom det så himla mycket!
Annars så pågår köksdiskutioner hemma hos oss nu. Vi hade en säljare från härjedalens kök här igår, men hans kök blir dyrare än ett helt nytt IKEA kök. Och då skulle vi ändå behållt de gamla stommarna. Nej, så det är IKEA eller inget nytt alls.
Bild från IKEA och observera att det aldrig någonsinn kommer in några vitrinluckor i mitt kök.
När jag har mer ork ska jag blogga om Göteborgare vs stockholmare.
Nu blir det ist någon film, något lättsmält tror jag...eller Sagan om ringen kanske.
STHLM var iaf superbra! Och imorgon åker min älskade man till Berlin för att gå på en release konsert med sitt älskade Metallica. Jag unnnar honom det så himla mycket!
Annars så pågår köksdiskutioner hemma hos oss nu. Vi hade en säljare från härjedalens kök här igår, men hans kök blir dyrare än ett helt nytt IKEA kök. Och då skulle vi ändå behållt de gamla stommarna. Nej, så det är IKEA eller inget nytt alls.
Bild från IKEA och observera att det aldrig någonsinn kommer in några vitrinluckor i mitt kök.
När jag har mer ork ska jag blogga om Göteborgare vs stockholmare.
Nu blir det ist någon film, något lättsmält tror jag...eller Sagan om ringen kanske.
lördag, juni 28, 2008
Sjuka barn
Vet ni vad som är värre än att vara hemma med ett sjukt gnälligt barn?
Att vara hemma med två sjuka gnälliga barn
Vet ni vad som är värre än att vara hemma med två sjuka gnälliga barn?
Att vara hemma med två barn varav det ena är jättesjuk, behöver bara ligga på soffan och kolla disney channel, och det andra är lite halvsjukt, gnälligt och inte så sjukt att det inte vill vara ute och leka. Knepig ekvation att få ihop liksom.
Minns när jag var sjuk när jag var barn. Ibland kom Mamma upp till mitt rum för att byta lakan. Det är extra skönt med rena lakan när man är sjuk sa hon. Jag blev förvånad då, när jag insåg att hon brydde sig om hur det kändes för mig när jag var sjuk. Fy vad hemskt! Stackars Mamma. Om hon hade vetat att jag tänkte så hade hon ju säkert blivit jätteledsen, det hade jag blivit.
Och när jag var 14 år och låg på sjukhus i väntan på operation. Mina föräldrar var inte där med mig....inte ens när jag kördes ner till operation eller när jag vaknade. För mig är det verkligen helt otänkbart. Att låta mitt barn gå igenom det själv. Men jag tyckte inte det var konstigt då. (tilläggas kanske bör att jag har 4 småsyskon, Pappa jobbade heltid och Mamma jobbade typ mer en heltid med egen firma)
Jag har bestämt mig för att mina barn aldrig någonsin ska tvivla på att jag älskar dom. Jag säger det så ofta att Tea ibland ber mig sluta tjata - "Jag veeeeeet det mamma, du säger ju det jämt!"
Jag ska skriva ett brev till Tea och ett till Max. Som de ska få när de blir äldre. Där ska jag förklara hur hela mitt liv kretsar kring dom, hur nästan allt jag tänker på eller gör har med dom att göra, deras bästa - Alltid!
Att vara hemma med två sjuka gnälliga barn
Vet ni vad som är värre än att vara hemma med två sjuka gnälliga barn?
Att vara hemma med två barn varav det ena är jättesjuk, behöver bara ligga på soffan och kolla disney channel, och det andra är lite halvsjukt, gnälligt och inte så sjukt att det inte vill vara ute och leka. Knepig ekvation att få ihop liksom.
Minns när jag var sjuk när jag var barn. Ibland kom Mamma upp till mitt rum för att byta lakan. Det är extra skönt med rena lakan när man är sjuk sa hon. Jag blev förvånad då, när jag insåg att hon brydde sig om hur det kändes för mig när jag var sjuk. Fy vad hemskt! Stackars Mamma. Om hon hade vetat att jag tänkte så hade hon ju säkert blivit jätteledsen, det hade jag blivit.
Och när jag var 14 år och låg på sjukhus i väntan på operation. Mina föräldrar var inte där med mig....inte ens när jag kördes ner till operation eller när jag vaknade. För mig är det verkligen helt otänkbart. Att låta mitt barn gå igenom det själv. Men jag tyckte inte det var konstigt då. (tilläggas kanske bör att jag har 4 småsyskon, Pappa jobbade heltid och Mamma jobbade typ mer en heltid med egen firma)
Jag har bestämt mig för att mina barn aldrig någonsin ska tvivla på att jag älskar dom. Jag säger det så ofta att Tea ibland ber mig sluta tjata - "Jag veeeeeet det mamma, du säger ju det jämt!"
Jag ska skriva ett brev till Tea och ett till Max. Som de ska få när de blir äldre. Där ska jag förklara hur hela mitt liv kretsar kring dom, hur nästan allt jag tänker på eller gör har med dom att göra, deras bästa - Alltid!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)