Usch

Idag är det två år sedan

Gamla bilder

Min lillasyster har hittat gamla bilder som jag helt fräckt snodde från hennes blogg


Jag och min Pappa


Jag och min Mamma


Jag och min Pappa

Min Mamma

Idag skulle min mamma ha fyllt 59 år.
Grattis Mamma!

Sorgeprocess

Jag är inte så arg på Mamma längre. Jag är ledsen. Det kom lite plötsligt, liksom från ingenstans. Det började i förra veckan, kan bero på att det var all helgona och att jag köpte grejjer till hennes grav och tog med syskonen och maken till kyrkogården.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, tänkte det vore bra att få ur sig lite genom att skriva här men nu tar det stopp. Jag kan inte skriva mer nu.

Kantareller!

Åh vad jag önskar att jag kunde förmedal dofter via bloggen nu! Då hade era munnar vattnats av den underbara doften av nystekta kantareller.
Jag hittade tillräckligt till två svampmackor, en till mig och en till maken (men det är bäst att han skyndar sig hit och äter upp den nu annars sätter jag nog tänderna i hans också!)
Jag vilse när jag plockade dom, men det var det värt (det slutade ju väl, jag är ju hemma nu).
Jag gick helt själv i skogen, så himla rogivande och skönt (tills jag gick vilse då alltså). Jag tror nog mamma var med på ett hörn. Hon älskade att plocka akntareller och släpade ofta med mig och mina syskon ut i skogen. Jag brukade inte tycka det var så roligt, det tog ju sån tid! Hade inte så bra tålamod då, nu är det något bättre. Mamma brukade säga att när jag med klagande hög röst sa: Kan vi gååå heeeem nuuuuu???!!! Här finns ju ignen svamp! Då var det bara att titta vid mina fötter så kunde man ge sig på att jag stod i värsta brandgula skogen av kantareller.

Det hann ikapp mig

Jag tänkte skriva att verkligheten kom ikapp mig men det känns inte som om det är det som verkligen är verkligheten....
Nästa vecka är det hela 3 månader sedan min mamma dog.
Jag har ingen mamma längre. Hon är borta nu. Mina småsyskon har heller ingen mamma, min yngsta syster är en 16 åring utan mamma. Mina barn har ingen mormor.
När jag kom på det började jag gråta på jobbet.

Mår inte bra

Igår gick jag hem från jobbet. Jag har mått sämre och sämre för varje dag allt eftersom vi närmar oss mammas begravning. I morgon är det. Jag har panikkänslor, ett tryck över bröstet och det känns svårt att andas. Jag får paniktankar. "Jag kan inte" "Jag klarar inte det här". Jag vet inte riktigt vad det är jag tror att jag inte klarar...Allt tror jag. Småsaker känns helt oöverstigliga. Igår skulle jag köpa en ram till en förstoring av ett foto på mamma, vi ska ha det på ett bord bredvid kistan i kyrkan. Jag skulle köpa ett album också, där vi ska ha bilder på mamma och ha framme vid minnesstunden. Det var skitjobbigt. Men jag gjorde det. Jag har satt in alla bilderna i albumet nu. Men det känns som om det saknas många kort, undrar vart dom tagit vägen.
Idag ska jag ner till Älvängen och köpa lite grejjer till minnesstunden. Känns oöverstigligt. Jag begriper inte hur jag ska klara att sätta på mig skorna och jackan, sätta mig på cykeln och fixa det här. Jag fattar inte hur jag ska fixa det här.

Cancer

Vår mamma dog i cancer. Vi visste inte att hon hade cancer och vi tror inte hon själv visste det heller. Jäkla sjukdom det där... Det kändes nästan som om hon dog igen när jag fick veta det.
Nu är det en vecka och två dagar kvar till begravningen. Vi måste hitta ett foto som vi kan använda, det ska stå framme bredvid kistan. Vi ska tända ljus där, vid bilden på henne. Jag och mina 4 syskon.
Vi måste ha en bild till programmet också. Kan nog vara samma bild. Men det är svårt att hitta ett bra foto. Mamma gillade inte att vara med på kort så på dom jag har gömmer hon sig eller gör konstiga miner...
Och så måste vi prata med begravningsbyrån och fråga om organisten kan spela de Beatles låtar vi vill ha.

Jag och barnen var hos pappa i Uddevalla i helgen. D jobbade och jag undviker att vara ensam så gott det går. Det var jätte jätteskönt att vara hos pappa, Elin och Elvira. Det blev som en bubbla, ett andningshål.

Min vardag - just nu

Jag har bestämt mig för att skriva om vad jag och mina syskon behöver göra och går igenom sedan vår mamma dog.

Idag har jag ont i huvudet. Jag tror jag är spänd över vad rättsläkaren ska säga. Min syster ska ringa honom snart och få ett preliminärt besked om mammas dödsorsak. (Eftersom hon dog hemma blir det obduktion).

Idag har jag också beställt massa intyg och blanketter från skatteverket. Dödsintyg, släktintyg och kopia av deklaration. Sådan papper behöver kommunen för att kunna göra en dödsbo anmälan och försäkringskassan ska ha papper för att kunna bevilja barnpension eller efterlevnadsskydd för mina två yngsta systrar då de är under 18 år och eller fortfarande studerar på gymnasiet. Mina föräldrar var skilda och barnen bor hos pappa som ju då fick underhåll av mamma, och efterlevnadsskyddet ska liksom ersätta det.

Vi måste också prata med begravningsbyrån igen för att se hur vi kan komma ner i kostnader för begravningen. Eftersom mamma inte hade pengar får vi ansöka om begravningsstöd från kommunen, men de beviljar bara stöd upp till 14 340 kr. Kostnadsförslaget vi har från begravningsbyrån är på över 18 000 och jag fattar inte vad vi ska kunna pruta ner på. Vi har ju inget utöver det "normala". Det enda jag kan komma på är att byta till en kista som kostade 700 kr och var av plywood skivor med synliga spikhuvuden. Är det värdigt? Ja, jag fattar att det egentligen kanske inte spelar någon roll, mamma ska ju ändå kremeras. Och om jag någon gång hört min mamma säga att det inte spelade någon roll för henne hade vi kanske kanske kunnat byta till den kistan, men nu har vi aldrig hört henne säga det, så det är inte aktuellt. Jag får väl ta ett lån för att kunna betala begravningen annars.

Min duktiga fina lillasyster ska prata med posten idag för att fixa eftersändning av mammas post och så ska hon prata med banken för att försäkra sig om att de stoppat eventuella autogiron.
Sen ska vi träffas ikväll, jag och mina fina fina systrar, och kanske även min fina fina bror. Vi ska ses hos Erika inne i Uddevalla och sova där. Imorgon förmiddag ska jag och Erika upp till mammas lägenhet och ta emot en tjej från kommunen som måste på hembesök för att avgöra storleken på begravningsbidraget. Då ska vi passa på och börja leta fram papper. Och kanske se om vi kan börja sortera...kanske ta kontakt med någon som köper dödsbon.

Fy fan vad mycket det är att göra :-(
Någon tid att försöka ta itu med känslor och sorg finns ju liksom inte.

Svårt..

Ja, som eventuella trogna läsare säkert har insett vid det här laget så blir det inte så mycket bloggande nu. Ibland tänker jag på att jag ska blogga om melodifestivalen, inredning, smink eller andra viktiga saker, men jag tappar liksom lusten lika snabbt igen. Och så känns det inte riktigt "värdigt" att blogga om sådana saker nu.

Jag skulle kunna försöka berätta om hur det känns och vad som händer med tanke på att mamma har dött, men det känns inte heller helt rätt. Dels med tanke på mina syskon dels för att det är ju så himla privat. Jag är inte riktigt redo för det än.
Men det blir begravning om två veckor och efter det kanske livet på något sätt rättar till sig. Nu känns det som om jag är i någon slags bubbla eller dvala. Liksom på vänteläge inför just begravningen.
Det jag kan säga är att det är så otroligt mycket som ska göras när någon dör, särskilt någon som levde ensam, det innebär ju en massa praktist med kontrakt och abbonemang som ska avslutas osv. Helt galet att behöva försöka ha koll på det när allt annat också är tungt...

Well well, jag kommer tillbaka.

Livets gång

Min mamma har dött.