Tant

Idag ser jag ut som en tant. Vad fan tänkte jag på när jag gjorde mig iordning i morse?
En tantig blus med tantig krage, i håret och glasögonen ser jag alltid ut som en tant och nu har jag pärlörhängen och pärlhalsband också. Detta ihop med gråa vida finbyxor gör att jag ser ut som en 60 årig tant. Vidrigt!!

Min gudson!

Om man kollar in Jannies blogg hittar man bilder på min och Dannes gudson :-)
Sötaste 1- åringen just nu!!!

Vad göra nu?

Ska jag
* måla fönster?
* kakla färdigt i köket?
* koka äppelmos på äpplena som ligger i frysen?
* sätta upp tavellister?
* laga lunch?
* bara slappa i soffan?
* städa typ hela huset?

Åsa Karolin Larsson

När jag började förskolan, knappt 6 år gammal fanns där en flicka som var något av det sötaste jag hade sett. Hon såg ut som en prinsessa med stora blå ögon och ljust lockigt hår. Hon hette Karolin. Vi gick i samma klass ända upp till 9:an.
Under lågstadiet och kanske framför allt mellanstadiet var det så där upp och ner som det kan vara med tjejjer i den åldern. Ibland skickades det elaka lappar och var tårar och sura miner. Men oftare var vi väldigt goda vänner. Jag vet inte hur många nätter som spenderats i deras stora tält som vi med ganska stor möda satte upp på hennes gräsmatta. De bodde i ett vackert hus vid havet men vi var som sagt oftast ute och i tältet. Vi pratade i timtal, vi badade och ibland tog vi en liten båt ut och fiskade. Ett antal timmar spenderades också i hennes mormors bigaråträd där vi satt och pratade, fnissade och åt mängder med solvarma bigaråer.

Vi spelade fotboll tillsammans men det blev ganska kortvarigt och vi började istället på ridskola. Lite äldre än alla andra i vår nybörjargrupp men vad roligt vi hade! Vi fortsatte där till en bra bit in på högstadiet. Efter skolan på tisdagarna satte vi oss på bussen med våra enorma packningar och hade sen en ganska lång och jobbig promenad framför oss. Det var en lång uppförsbacke och vi flämtade oss upp för den, pratandes och fnissandes. Det hände att vi smet upp till någon sommarstugetomt längs vägen och pallade äpplen eller rabarber. Väl på plats i stallet var vi alltid först och efter att vi bytt om ryktade vi häster, sadlade och tränslade.

Vi lärde känna Maria. Den söta Maria som gjorde rastaflätor med blåa pärlor i håret, hon kunde göra dom själv och vi var mäkta imponerande. Precis när Maria fyllt 15 år blev hon påkörd och dog. Jag och Karolin sörjde tillsammans och var på begravning. Något av det sorgligaste jag hittills varit med om i mitt liv.

Efter högstadiet valde vi olika program på gymnasiet och gled ifrån varandra. Efter gymnasiet flyttade jag till Stockholm och jag och Karolin sågs nästan aldrig. Men visst hände det att vi sprang på varandra, framför allt när jag flyttat tillbaka till Göteborg och fått barn. Vi fikade tillsammans och hon berättade att hon läste italienska och skulle flytta till Rom och läsa design. Jag var så imponerad och faktist lite avundsjuk. Och Karolin var imponerad och kanske lite avundsjuk på mig, som träffat kärleken i mitt liv och fått barn.

Det händer att vi springer på varandra när Karolin är hemma i Sverige och när Mamma dog mailade vi ett tag. Karolin tyckte att min Mamma gjorde den godaste köttfärssåsen som fanns!

För ett tag sedan lämnade prinsessan från förskolan en kommentar till ett inlägg min blogg som gjorde mig jätteglad! Jag saknar dig med och minns med glädje vår uppväxt tillsammans! Klart vi kan vara vänner trots att vi bor i olika länder.
Många många kramar till Karolin från mig, Elena

Snart ska jag skriva ett inlägg till Åsa Karolin Larsson på bloggen

Längesedan

9:e mars. Det är ganska längesedan

Huvudet upp och fötterna ner

Mycket mer än så är det inte just nu

Min Mamma

Idag skulle min mamma ha fyllt 59 år.
Grattis Mamma!

Otippat?

Jag märker att jag spelar låtar från melodifestivalen som kanske är lite otippade att vara favoriter för mig.


Molly Sandéns
söta ballad, jag gillar den! Och jag gillar att man kan sjunga med i den



Star Pilots
Allvarligt, den är ju helskön! Jag blir sprudlande glad av den. Och en vit uniform kan ju göra nästan vilken man som helst snygg, aldrig hade jag väl trott att jag skulle tycka det om Johan Becker!


Caroline af Ugglas
På genrepet satt och jag och nästan försökte hålla mig för skratt när hon sjöng, men ju mer av låten jag hör ju mer gillar jag den. Jag spelade den i lurarna på bussen imorse (precis som de andra två här ovan.

Det var ju det jag sa!!!

Jag sa flera gånger att han säkert käkat dåliga ostron på Caféet!!

Någon slags bildbevis

Danne, Jag, Minns inte riktigt, hette han Ola kanske?...och Jonas
Fotograf: För mig okänd, snodde kortet från Jonas på facebook
Söndagens konsert blev inställd. James hade väl käkat dåliga ostron på Caféet på lördagsnatten eller nåt. Vad ska man säga liksom. Lutar åt ny konsert i maj.
Följaktligen spenderdes söndagskvällen på hårdrockskrog där vi drack gravöl

Stockholmsresa med tekniska, Metallica, Akvariet mm

Om någon timme lättar jag från Göteborg och styr kosan mot den kungliga hufvudstaden.
Lördagen spenderas dels på tekniska museet och förmodligen även på en biograf.
Söndagen spenderas med släktningar på dagen och med Metallica i Globen på kvällen (Igen!)
Därefter stannar vi i Stockholm ett par dagar, jag kan jobba på kontoret där så det är ju kanon!

Jag behöver en kram!

Jag har ju varit inne på det där med självkännedom förut och imorse började jag fundera på hur det står till med min egen.
När jag känner att allt går emot mig, att jag bara behöver bråka och skälla på ena fronten och känner mig motarbetad och stillastående på andra, är det inte då jag borde ta och fundera på om det verkligen är alla andra det är fel på eller mig?
Är det jag som ställer för höga krav? Är otydlig i min kommunikation och mitt ledarskap?
Är jag en konstant PMS-häxa?
Eller är det helt enkelt olyckligt att saker sammanfaller så att flera små eller stora strider blossar upp samtidigt? Strider som hade uppkommit ändå liksom?
Jag tror jag ska kontakta min coach. Det var länge sedan vi sågs och jag behöver nog det nu.