I kommunen här hemma blev det inte maktskifte, men vi i C kan ändå glädjas åt en ökning på 0,5 % Och jag är särskilt glad över att vi ökade så mycket i min lilla valkrest, där jag jobbat som en tok med att dela material mm. Som Micke sa på valvaken "Vad är väl ett par utslitna skor?"
Och idag fick jag veta att jag fick 14 kryss! 14 personer har valt att sätta ett kryss framför mitt namn. det är kanske inet så många men det är 1,33% av alla som valde att kryssa på en C valsedel. Några vet jag och några kan jag gissa, men det är ändå minst 8 personer som kryssat mig som jag inte vet vilka det är! Vilken grej :-)
Jag var med på valvaka med moderaterna och senare dök det upp några folkpartister också. Det var livat att vara med ett gäng som gjorde en sådan enorm valframgång, samtidigt som våra få procent kände lite fjuttiga. För att inte prata om Mickes 299 kryss ;-)
Men jag fick sätta på mig snygga kläder (japp, stuprören) och dricka vin, och hade dessutom riktigt trevligt sällskap, så det var det värt!
Och jag har gått ner i vikt! - 6kg, så nu är jag tillbaka på vad jag vägde innan jag blev gravid med Max. Fast kläderna sitter lösare, så jag är nog lite smalare ändå. Härligt att kunna komma i ett par snygga stuprör och känna mig fin! Några till innan bröllopet i augusti nästa år skulle sitta fint ;-)
Är det någon som undrar över trädgårdslandet, så kan jag meddela att det har vuxit och jag har skördat, men jag är inte så sugen på att lägga ut bilder eftersom det är så jävla orensat! Och så ser salladen helt konstig ut, den har liksom börjat växa på höjden och är nu dryga halvmeterns, som små träd! Helskumt! Jag tror det är naturens sätt att rädda sig från de äckliga mördarsniglarna!
Snart får Anna sin bebis - spännande! Jag börjar fundera på om det inte kan vara ebn flicka ändå, det blir som sagt spännande att se!
Och sen är det Lisas och Kalles tur, men i den magen måste det ju bara bo en pojke! En så tydlig pojkmage var det länge sedan jag såg. Gud vad sugen jag blir på att ha en bebis till! Absolut inte nu, men jag har svårt att förlika mig med tanken på att inte ha fler barn, kan man någonsin göra det? Förlika sig med att man aldrig skall göra något så underbart igen? Hmm borde nog plocka fram lite foton på mig när jag var gravid med Max, det brukar funka ganska avskräckande, med kryckor och tärd blick (jag vet, lite fånigt ord kanske, men det är det ord som bäst beskriver blicken, och det är ju min blog, så jag skriver vad och hur jag vill!)
Här är bilden med blicken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar