onsdag, maj 14, 2008
Underbara Angelina Jolie och Brad Pitt
Allvarligt! Detta är ju fantastiskt. Det är inte många som kan säga att man ställer upp så för våra medmännsikor som Angelina och nu också Brad gör.
Jag, som skänker futtiga 150 kr till unicef varje månad, gör det inte, ingen jag känner gör det. Iofs känner jag ingen med de inkomstmöjligheterna heller.
Sånt här tänker jag på när folk tar på sig röda tröjjor för att "stödja munkar" eller när sms ljus skickas runt i helt galen takt till alla i telefonboken. Vad spelar det för roll? Det kanske är fint att försöka visa sympati, men om det slutar när kvällen kommer och man tar av sig den röda tröjjan eller när sms:et är skickat, då kunde det kanske lika gärna vara? Köper man sig inte fri från dåligt samvete då?
Allvarligt, kan inte nästan alla skänka en hundralapp av sin inkomst varje månad till någon hjälporganisation? Gå in på Unicef:s hemsida och bidra med en liten del för att göra världen till en bättre plats.
Det kanske också är att köpa sig fri, men det kommer i alla fall till nytta, till skillnad från en röd tröjja.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
"Köper man sig inte fri från dåligt samvete då?".
Jo... den åsikten delar vi. Fenomenet kallas slactivism... från engelskans "slacker" (slöfock) och "activism".
Jag tycker också att dessa fåniga aktioner - som röd tröja, kedje-email, namninsamlingar med mera - är en Pilatisk handtvätt... den magiska Reply-knappen som spolar ditt samvete rent... 2000-talets motsvarighet till de förhatliga avlatsbreven där man utan anstränging gör sig fri från skuld.
"Jo men det är ju något i alla fall" säger anhängarna.
Nej, det är det inte... det är ingenting, och sedan skiter man i att göra något mer för man har ju redan gjort sitt. Det är sämre än ingenting... för när du inte har gjort något så har du åtminstone ditt dåliga samvete som ligger kvar och gnager. Men i och med detta så inte nog med att man passiviserat sig själv... man har dessutom lockat andra i den självbedrägliga apatins fördärv.
Varje kedje-email som kommer i min inbox får alltid ett långt, handskrivet svar om varför man skall ge f-n i att skicka sådant.
För den som vill ha goda argument som motkraft till slactivism rekommenderar jag å det varmaste denna sida:
http://www.snopes.com/inboxer/petition/internet.asp
Tack för ditt långa inlägg och intressanta synpunkter. Jag håller med dig även om jag inte går så långt som att protestera mot mina vänner och bekanta som skickar den här typen av mail eller sms.
Tja, ibland er jag som sagt mina vänner en däng med sleven... och det av ett antal anledningar.
1) Klarar de inte av att jag är lite besk mot dem vid något enstaka tillfälle, speciellt som att jag har goda skäl till att vara det (se nedan) så är jag inte så säker på att jag vill ha dem som vänner. Riktiga vänner tål ärlighet och uppriktighet, även om det är en obekväm sanning jag serverar dem. Jag föredrar att säga det direkt till dem istället för att gå och muttra om det bakom ryggen på dem eller, än värre, klaga till andra som någon annan skvallertölp. Normalt är vi alledes för flata och konflikträdda. Men något sådant här kan de faktiskt tåla.
2) I så gott som alla fall av kedjemail så har de som skickar ut dem gjort så genom att fylla min och alla andras adresser i TO: eller CC: fältet... det vill säga att de delar ut alla mottagares adresser till alla andra mottagare... och det är ibland hundratals adresser som sprids vind för våg. Ens email-adress tycker jag är en personuppgift... som ens hemadres seller telefon-nummer. Jag brukar säga: "Hade du tyckt om att jag gör så med din hemadress och telefonnummer? Att jag skickar dem till hundratals människor du inte känner som sedan skickar dem vidare till ytterligare hundratals människor du inte känner?". Man skall använda BCC: eftersom det döljer för andra mottagare vem som har fått ta emot mailen.
3) Det är - som jag skrev tidigare - slactivism. Det är passiviserande. Det är falsk sympati... eller åtminstone meningslös sådan. Även om det i sig inte förtjänar en känga (eftersom folk har rätt att inte behöva bry sig), så tycker jag det är fel att sprida detta vidare hellre än att uppmuntra folk att aktivera sig.
4) Oftast presenterar mailen en felaktig bild av vad som egntligen sker. Man diskuterar inte verkligheten utan en nidbild av densamma. Detta är så gott som alltid rent kontraproduktivt mot vad man försöker uppnå.
Mycket riktigt är det åtminstone en(1) person som har sagt upp kontakten med mig efter att jag käftat tillbaks. Det gällde ett rättsfall som hon var missnöjd med och skickade vidare ett mail som i realiteten pekade ut rättens ledamöter som pedofiler. Jag påpekade det orimliga i att gå vidare med en opinionskampanj enligt de premisserna, speciellt som att det är lagbrott... förtal. Men hon ville inte släppa taget om denna nidbild utan föredrog att hålla kvar vid den in absurdum. Och då tycker jag utan omsvep: good bye and good riddance.
Den person som är så sanslöst obenägen att tänka om att denne hellre kastar bort en vänskap än att erkänna att denne kanske hade fel, den personen vill jag inte ha något att göra med. Synd på vänskapen... men den är inte värd att uppehålla om det är så där.
Och majoriteten av mina vänner kan faktiskt på ett bra sätt ta en uppmaning att inte skicka skräpmail ... och dessutom är de flesta av samma åsikt: att kedjemail är en styggelse. Följdaktligen är min inbox underbart fri från sådant skräp.
...för det mesta.
Skicka en kommentar