Sommartrevligheter

Det är sommar!! Jag älskar den här tiden på året, allt känns så mycket lättare när det är ljust ute, och varmt!
I morgon åker vi till Nordens Ark tillsammans med några goda vänner, jag hoppas mest på att få se en amurtiger.



Nästa fredag är det dags för nästa äventyr, då ska vi på STCC race i Göteborg. Jag ser mest fram emot det för Max skull, han kommer att älska det och glada barn = Glad mamma!

Jag hittar inte riktigt motivitation att skriva mer just nu. Ni stackars få trogna läsare får ge er till tåls ;-)

Underbara trädgårdsfixande

Som bekant älskar jag att pilla i min trädgård, min man skrattar när hans er vilken humörskillnad det kan göra hos mig. Jag kan vara arg som ett bi men så får jag plantera, rensa, flytta om lite eller liknande och - Vips! Är jag glad som en lärka!
Igår sa jag saligt, när vi packade bagageutrymmet i bilen fullt med växter - Det här är nog till och med bättre än att shoppa kläder skor och handväskor!
I går inhandlades alltså:
En praktmagnolia (eller ja, egentligen två, men den ena var en present)Se bild ovan
En törnrosas kjortel

En kryddsalvia

En vinbärsbuske

En planta med amerikanska blåbär

Bilder på den egna planteringen kommer när vi gjort iordning den nya planteringsplatsen

Jaha..

Så kan det vara...

Förhoppningsvis lägger inom kort jag in en bild på mig i en underbar klänning som jag hoppas köpa. Ska prova den idag på lunchen.

Att göra världen till en bättre plats att leva på

Det behöver ju inte vara så svårt, alla kan faktist göra något. Det jag gör är att säga ifrån när jag ser eller hör orättvisor, att lära mina barn att visa andra respekt, jag är världsförälder med unicef (dvs jag skäner lite pengar varje månad), jag försöker ha mitt hus energisnålt och jag källsorterar.
Min poäng är just att alla kan göra något. Nu har jag lagt till en banner här till höger. Rädda barnen har en kampanj för mammorna. I en del länder har det blivit en del av krigsföringen, att utsätta mammorna för sådana hemskheter att jag knappt kan skriva om det. Här kan du läsa mer.

Glad!

I kväll hände något som gjorde mig otroligt glad! Utan att gå in på för mycket detaljer och kanske hänga ut någon kan jag berätta att en person ringde och bad om ursäkt över att h*n hade uttryckt sig plumpt i torsdags (se inlägg nedan).
Jag har svårt att beskriva hur glad jag blev så jag försöker inte ens mer.
Jag är väldigt glad helt enkelt!!!!

Är det så här överallt?

Så helt plötsligt visade den sig, den där vidriga illaluktande infekterade varbölden. Rasismen mitt i villaidyllen. Ord som ”blattar” och negrer” flög naturligt ut över altanen. Kommentarer som ”Muslimer har en jävlig kvinnosyn” förväntades få medhåll.
När första chocken lagt sig, när jag förstod att de menade allvar och att det inte var ett dåligt skämt, då bad jag om att diskussionen skulle avslutas, att jag inte ville bli ovän med någon. Men rusningsdryckerna kanske gjorde sitt och diskussionen kunde inte riktigt släppas. Då fegade jag ur och gick hem.
Jag vet att jag borde stannat kvar och argumenterat, försöka få dom att förstå vad okunskap kan leda till och att det är just det, kunskapsbrist, som är problemet.
Men jag var så ledsen. Människor som jag betraktar som mina vänner är inte bara svenssonrassister, det är värre än då. Ska mina barn växa upp med barn som har föräldrar med de här inskränkta åsikterna? Idag, 4 dagar senare, är jag fortfarande ledsen