Skinnvästar i förorten

Nu har min familj kommit hem igen. D och barnen har varit i STHLM, de åkte i onsdags och kom hem igår. Det har varit skönt och ovant. Bara det att jag går ut ur ett rum där jag städat och när jag kommer tillbaka några timmar senare så ser det likadant ut! Ingen har stökat ner! Fantastiskt.

I lördags ville en kompis till mig att jag skulle välja med till Lerum och lyssna när hennes kille spelade. Ja visst sa jag, kul att träffa kompisen om inte annat. Och visst det var trevligt. Att träffa min kompis. Och bandet var bra.
Men jösses vilket ställe! Det var en kvarterskrog som inte ens låg i Lerum utan liksom en förort till Lerum (ni hör ju!)
På fullaste allvar såg jag minst tre personer som hade på sig skinnvästar. Manliga personer som hade vit T-shirt under. De tyckte säkert att de var jättefina. Det var de inte.
En annan hane hade på sig en svart collegetröja med ett varghuvud på ryggen, ni vet en sådan där tecknad variant av en varg i månsken typ. Han hade mustasch också. Och hockeyfrilla.
Det var männen det, men det fanns honor där också. De hade inte så fula kläder på sig (inte om man jämför med hanarna i alla fall) men de söp. Och hånglade. Med många människor... och kräktes, och hade sex på toaletten.
Det var tragiskt och sorgligt. I början försökte jag ha den inställningen att det var charmigt, att de liksom hade sin egen stil och så. Men det var ganska tidigt på kvällen, innan det hade druckits för mycket öl och börjar hånglas hejvilt. Då pajade den inställningen. Min strategi fick bli att inte se någon i ögonen. På hela kvällen. Jag tittade intensivt på bandet när de spelade, alternativt på min kompis. Och njöt när bandet hade paus så att vi kunde prata lite med normala människor.
Det finns en nackdel med att åka med band på spelningar. Man måste följa med när de ska lämna av alla prylar i en replokal som ligger helt off från både krogen och mitt hus, så jag var hemma 4:30. Men jag kunde å andra sidan sova hur länge jag ville. Och det gjorde jag!