Jag tänkte skriva att verkligheten kom ikapp mig men det känns inte som om det är det som verkligen är verkligheten....
Nästa vecka är det hela 3 månader sedan min mamma dog.
Jag har ingen mamma längre. Hon är borta nu. Mina småsyskon har heller ingen mamma, min yngsta syster är en 16 åring utan mamma. Mina barn har ingen mormor.
När jag kom på det började jag gråta på jobbet.
2 kommentarer:
det är dom tankarna som är värst.. vet preciis hur de e =/ ibland orkar man bara inte va "stark", och tänka på att det finns andra som har det värre, och att man måste försöka gå vidare o bla bla bla.
de hjälper ju inte de faktum att hon faktiskt e borta =/
finns här för dig, de vet du, kram!
Älskar dig!
Skicka en kommentar